Den här ovanan vi har lagt oss till med att strikt följa recept med specifika ingredienser tycker jag vi skall vänja oss av vid.
Visst, ibland finns det anledning med mått och noggrannhet, men långt ifrån så ofta som vi tror. Det krånglar till och gör att vi dels inte nyttjar det vi har hemma och dels har vi tappat tron på att vi kan laga mat efter egna smaklökar. Alla kan nämligen laga mat, det gäller mest att våga släppa sargen, våga försöka och våga göra fel. Våga floyda!
Hopkoket!
Hade vi bott i Italien hade vi kallat det en Stufado, i Frankrike kanske en Ratatouille och här i Sverige hade vi antagligen refererat till Cajsa Wargs man tager vad man haver (som verkar vara en efterkonstruktion).
Hopkoket på vad som finns hemma i grönsaks- och rotfruktsväg – det borde vara vårt vanligaste sätt att laga mat, inte bara något vi gör när vi är extra duktiga.
Ta vad som finns hemma och låt säsongen sätta smak. DET handlar min och Cecilias Nyfiken grönare om. Ni vet den som kommer ut i butik nu på onsdag.
Här är det en Allt-ner-i-grytan-hopkok som smaksätts med egen harissa och egna kryddblandningar. Dag 2 späds grytan med kokosmjölk och mixas till en god soppa. Dag 3. kokas den ner till en sås (så mycket smak i den nu) och blir tillsammans med lite mer grönsaker en nudelrätt.
Det här är liksom en kokbok som lär oss att tänka lite längre än en måltid. Ett tänk som vi har någonstans därinne men som behöver väckas till liv igen. För inte bara sparar det miljö och pengar -det sparar så mycket tid och ork att inte börja om från början med middagen hela tiden.
