Marmelad, dinkelmuffins & sömn

För er som njuter av morgonstunden men har tröttnat på det här kalljästa tjatet, här kommer ett annat bra frukosttips.
Ett bra knep är att blanda de torra ingredienserna kvällen innan och ställa fram muffinsformar. Då är det inte så mycket arbete kvar när ni vaknar. Skjuts in i ugnen bara.

Dinkelmuffins

• 3 dl havregryn
• 3 dl siktat dinkelmjöl
• 1 dl solroskärnor
• 2 tsk bakpulver
• salt
• 1 burk lätt Kesella
• ½ dl olja
• 1 dl mjölk
• 2 ägg

1. Blanda de torra ingredienserna.
2. Tillsätt kesella, olja, ägg och mjölk.
3. Rör ihop till en smet som klickas ut i muffinsformar.
4. Strö över lite solroskärnor och havregryn.
5. Grädda mitt i ugnen i ca 10-15 minuter.
6. Låt svalna. 

Och för er som vill fruksotlyxa ännu mer – lättlagad MARMELAD

• 1 kg (2 liter) bär eller frukt
• 1 kg syltsocker

Så här:

1. Skölj och ansa frukt och/eller bär. Stora bär eller frukter mixas eller skärs i bitar innan de blandas med syltsockret i en gryta. Koka upp och låt koka cirka 5–10 minuter eller tills frukten/bären är mjuka.
2. Ta grytan från värmen och skumma väl. Låt stå i 15 minuter. Rör om ett par gånger under tiden. Häll upp på väl rengjorda burkar. Förslut.

SÖMN

Det har varit en hel del beklagande på den här bloggen under året gällande bristen på sömn. Jag har även fått en del frågor om det, och nu senast från en uppgiven mamma HannaH som undrar om hon någonsin kommer att få sova igen. 

Det här med sömn är liksom något vi småbarnspäron inte riktigt kan prata nog om, inte så konstigt för det tar verkligen över hela ens liv. Känslan av att man faktistk håller på att bli galen, att man bara famlar runt i en dimma och att man verkligen inte har något mer att ge. Visst man skall/bör sova alla tillfällen som ges, men det är lättare sagt än gjort och sen är det en konst att sova lagom länge för att inte bli ännu mer groggy.
Även alla utan barn kan rellatera till hur det måste vara att inte få sova och försöker artigt peppa oss, men ändå måste vi liksom tydligöra det ännu mer. -Du vet det användes typ som tortyrmetod förr, eller kanske nu oxå.  Dom väcker dem hela, hela tiden. Precis så har vi det!  Icke småbarnsföräldrar vill nog helst svara att fångarna antagligen inte drack latte och tittade på tubbies fullt så är mycket, men avstår.

Våra barn har antagligen varit inom ramen av vad som är ganska vanligt sett ur sömnperspektiv. Det har varit mycket nattaktivitet, gap och tidiga mornar. Det finns de familjer som har det mycket skönare och de som det avsevärt mycket jobbigare.

Det jag tyckte var jobbigast med bristen på sömn var nog känslan av att allt bara gick runt,runt som något ekorrhjulaktigt. Man hade knappt orken att göra något, men blir galen av att inte göra något. När man väl fått barnen att sova så ville man stupa i säng direkt men visste att då börjar vi bara om igen. Att jag var tvungen att bryta av med något, bara en liten dos av något som inte var barn för att sedan hoppa in i hjulet igen.

Sen har man såklart ljuvliga stunder mitt i allt det där, och en imponerande ork trots allt. Man är så mitt uppe i det så man bara får det att funka. De ljuvliga stunderna ger energi, och även insikten av att det går åt rätt håll, en sakta, sakta utveckling med två steg framåt och ett bakåt.  Det är det man får fokusera på och inse att så här kunde vi inte göra för en månad sedan.

I går var det studiedag på dagis, och vi åt frukost med nybakat bröd i form av det kalljästa och med marmelad till det. Det slog mig att när man pallar att ta fram marmeladen så räknar man med en lugn stund, alltså att i alla fall kunna sitta ner och äta. Det var inte längesedan som jag drack morgonkaffet sittandes ovanpå toan för att Elsie och Bibbi var lugnast när de fick leka i duschen. Då hade Bollibompa inte börjat ännu,(det brukar ofta i den tidiga timmen vara en repris av Landet runt?). Nu var Bollibompa nästan slut och jag som inte ens gillar marmelad, men med den insikten smakade det vajjert! 

Vad jag skulle komma till är att vi har fortfarande två energiknippen som kör skiten ur oss, men på helt nya sätt…jag menade det positivt. Det är fortfarande en del nattaktivitet, men de kan även sova hela nätter och det bästa av allt är att de kan sova lite längre än ottan. Vi kan ha lugna stunder som inte alls fanns för ett tag sedan. Helt plötsligt är man där utan att man märkte det, man plockar fram marmeladen.

Så Hanna, jag tyckte att den där perioden var skitjobbig och det får man tycka. Be om hjälp, ta vara på alla de där ljuvliga stunderna trots att man är skittrött, strunta i att lyssna på dig själv när tålamodet tryter och tänk på hur mycket du kommer uppskatta sömn resten av livet. Vi gjorde även något som jag tyckte var ett genidrag, la pengar på en bra säng, riktigt fluffiga kuddar och sköna sänglinnen. Kämpa på Hanna!