Saluhallar i Barcelona

Gillar man saluhallar så är Barcelona en bra stad. De finns, de är många och de är bra.

Ett så fint och gott sätt att lära känna en matkultur. Men det räcker inte med att bara gå igenom, peka och titta. Ni måste anamma det! Slå er ner vid en bardisk, beställ in en karaff och börja provsmaka. Ni behöver inte veta vad – börja med TAPAS DEL DIA, och sen fortsätter ni genom att peka på rätter som går ut till andra gäster.
Nästa Barcelonatrip får nog bli ett boende med kök så man kan gå dit och handla ordentligt.

Det finns både stora saluhallar som inte går att missa, det är som att gå in i ett pampigt operahus fast med en fiskdoft. Sen finns även de små lokala – underbara och mycket mer babbliga och glada försäljare.
Om vi skall nämna några så: 

Mercat d`Hostafrancs på Carrer de la Creu Coberta.

Det här är en saluhall om man är intresserad av mat och livsmedel, inte en tjusig turistattraktion. Alltså en underbar saluhall.

Mercat de la Boqueria

Den kanske mest välkända som ligger mitt på La Rambla. Här har ni turistattraktionen.
Den är väl värd sitt besök även om det är fullt med turister. Bäst att passa på vid tidig morgon eller kväll. Vill man strosa i mer lugn och ro och verkligen titta på allt så välj några av de andra lite mer åt kanterna.

Mercat de Saint Antoni

En lite lokal saluhall som låg på vägen där vi bodde. Så trevlig, lite mindre folk och en helt annan stämning. Påminde om den jag hade på gatan när jag själv bodde i Alicante.

Mercat de Santa Caterina

Här åt vi så mycket gott! En saluhall med bra serveringar. Vi åt på ett juste tapashak där man kryssade för vad man ville ha på menyn och så trillade rätterna in en efter en. Tycker man att det är svårt att veta vad man skall beställa så funkar det fint att peka.
Mycket visas upp i montrar eller så sätter man sig vid baren och pekar på mat som är på väg ut.

Tapas del dia

Dagens tapas – alltid en bra grej att prova.
Nedan tapas del dia som var någon form av trumpetsvamp, ägg och tryffelolja. Det har varit mycket god svamp, och ägg som vi har nyupptäckt i Sverige (på restaurangmenyn alltså) känns det som att spanjorerna alltid har varit bra på.

Sen en foie gras fylld carpaccio på vad vi tror var presa iberico. Mycket insprängt fett, otroligt god smak och egentligen mer smak av nöt än fläsk. Iberico levererar alltid – denna diva i grisvärlden.
Sedan friterade kronärtskockor och padrones som friterades á la minut.

Mercat de Princesa

En hall som kanske räknas mer som en spansk foodcourt än en saluhall. Köp en karaff med Sangria, slå er ner och turas om att gå och handla goda saker. En mycket fin känsla att inte riktigt veta vad man skall bli serverad.

Nedan en miniburgare på briochebröd, gaspacho, sangria och croquetas de jamon, de manchego y de alcachofas – en med skinka, en med manchegoost och en med kronärtskocka.

Angulas & gulas

Okej, det här kanske inte faller alla i smaken.
Mini-ålar som går under namnet GULAS efter det spanska namnet Angulas. Jag har inte så bra koll men gulas verkar vara himla rätt just nu, och den fanns på alla restauranger, på allas tallrikar och i alla saluhallar.

Det här känns som ett bra exempel på vad mycket vi måste vänja oss vi livsmedel eller delar innan de känns ok att äta. Vem kom på att man skall äta gulas? Tja, vem kom på att vi skall bryta oss in i de där asätande skaldjuren som bor nere i dyn på havsbotten. Jojo, ta bara bort bajsträngen så är det en delikatess.
Eller jag och Michael fotade surströmming igår på jobbet (eller rättare sagt JAG, han den där andre försvann när det väl kom till kritan) vilket också är en högst tvivelaktig rätt. Vana och paketering.

Gulas var snabb, billig mat som fiskare åt ute på båten förr och nu har den istället flyttat in i på restaurang och priset har väl antagligen skjutit i höjden.

Vi hade så klart alla haft ett annat förhållande till mat om vi själva hade (helst odlat, fiskat och jagat) jobbat mer med den i sin originalförpackning. Alla förpackningar och varianter av förbehandling gör att vi kommer längre från själva varan. Det kommer vi inte komma ifrån men att i alla fall ibland påminnas om hur maten ser ut från början. Så en mycket bra anledning att strosa i saluhallar och våga testa det som serveras.

Från arkivet, 2014