God morgon 1:a Advent!
Lussekattbaket gick bra, och hela helgen har faktiskt varit himla bra. Det här är Patriks jobbhelg och för inte allt för länge sedan så var de dagarna en pärs. Jag skall inte älta jobbiga barn hela tiden, men är så tacksam när man känner att man har passerat en jobbig period (och inväntar nästa?).
Så tänker jag att alla ni som är mitt i det behöver höra det. Att svaret är, nej det är inte meningen att man skall ha det så där hela tiden. Det pallar varken barn eller vuxna.
Mest nöjd är man nästan för att man känner att man orkar sköta bråken snyggare. Har man 50 bråk på en morgon där allt handlar om skitsaker och att alla har sovit dåligt så agerar man inte direkt som man hade tänkt sig. Man är istället den tredje gaphalsen som vevar med armarna och säger konstiga saker. Det är liksom omöjligt att skälla pedagogiskt när man är arg. Man slänger sig med konstiga ordval och barnen fattar nada. Men har man bara några bråk så är man inte på bristningsgränsen och kan lugnt och förädraduktigt reda ut dem.
Lussekatterna blev bra. Degen skötte sig fint. Fördelningen blev som förväntat. Mestadels tillföll tydligen storasyster. Lillasyster fick några trasiga och så fick hon även det där ägget som man penslade på. – Jo, nu blir det så Bibbi. Du får mest sen när du är min storasyster.
Passa på att kika in här när det är lugnt på nattjobbet. Klurade lite på nyårsmeny o kom o tänka på er bröllopsmeny där allt verkade så himla gott. Men nästa fråga som dök upp. Har bröllopetsdatumet passerat? För stort grattis isåfall!
Heje Emilie!
Tack för att du frågar:) Och, joo, ehhh….det är en lång historia. Bröllop skall det bli, men det puttas framåt lite i tiden:) Det kom i vägen husplaner, jobbprojekt mm
Bröllopsmenyn var dock mycket god och perfekt till nyår:)
Ha det fint!
/K
Hej!
Tittar in pa din blogg da och da, och jag tycker det är sa skönt med någon som vagar säga som det är med sma (och kanske senare stora) barn – ofta, ofta är det en prövning av ens tålamod, Även om man älskar i sönder dem och försöker att vara den bästa mamman i världen. Vi är i exakt samma fas som ni eftersom barnen är lika gamla antar jag, och som du säger, vissa dagar bara glider man fram utan massa smabrak och diverse stressmoment, och de dagarna är guld värda!
Eller hur Nina!
Jag imponeras fortfarande av både deras och våra snabba humörsvängningar. Att man kan vara så arg och i nästa stund vilja pussa sönder dem:)