Form & Träning, Tankar kring livet med barn

Och så här gick Hellweek

 

IMG_3294

Sista dagen på Hellweek (Que? jo det här). Och en sliten kropp skall reda ut lite saker som ni antagligen redan vet. Och så långt våren har kommit här i Gbg? Jamen det behövdes lite färg så det fick bli gamla springbilder.

Tanken var som sagt att springa extra långt den här veckan. Skita i de två vanligaste faktorerna som gör att träningen inte blir av, tid och ork.
Att inte hinna med något är ju egentligen att inte prioritera det. Tid har vi, det är bara att vi lägger den på annat. Vi lägger den väl vanligtvis på barn, jobb, ett hem med allt vad det innebär (framförallt när där bor barn), en gnutta fritid och sen var den slut. Jag kan i ärlighetens namn bli avis på folk som lever ett varannan-vecka-liv. Nej, jag vill inte separera, skulle sakna barnen som en galning och fattar att det har massa andra nackdelar. Suktar bara efter lugnet, som jag fattar mest blir tomhet, men ändå.

IMG_3738

Den här veckan tänkte vi prioritera om och framförallt planera. Jag vet inte hur mycket det blev av det, det känns som att den stora skillnaden var att vi var målmedvetna. Vi bara gjorde, sket i att känna efter.

Att Pat klarar att springa varje dag är inte så konstigt. Han är ju löpare och visst det går väl lättare för dem än för många av oss andra. Men de får även kämpa as hell och ha en sjuhelsikkes karaktär. Man glömmer bort det, tänker att det går så lätt för dem. När folk frågar honom varför han springer på så bra tider så brukar han ofta svara att alla har nog mer i sig än de tror. Alltså en ödmjukare variant av att de flesta lägger av när det blir jobbigt.

IMG_3733

Sen måste träning inte vara jobbig för att fylla en funktion, min löpning som i perioder är mer trevlig-jogg är livsviktig för humör och harmoni. Men nu vill jag tillbaka till känslan att det kryper i kroppen när man inte sprungit på en dag och då behövdes en spark i baken

Så vad fick vi ihop då? Jag lubbade ihop 5,5 mil, och Pat 10 mil. Det sket sig för mig en dag då det fick bli hemmagympa och vila benen, något jag ändå hade räknat med.

IMG_3666

Det är inga rekordlängder, men där vi är här och nu i vår träning så är faktiskt över förväntan. Mest impad är jag att vi har fått ihop det och fått allt att funka. För att träna hårt är en sak, men man måste alltid ha energi kvar för allt det andra. Lekplats, trädklättring, springa efter vingliga cyklar och hålla i pakethållare.

Så först kan vi konstatera att sliten och slut är inte samma sak. Man orkar så mycket mer än man tror. Visst det tar ett tag innan man kommer igång, men sluta känn efter så jäkla mycket. Och visst skall man lyssna på sin kropp, men min kropp kommer nog alltid rekommendera soffläge med en påse godis om jag frågar. Hade jag frågat den om den skulle palla att springa drygt nio km sex ggr denna veckan så hade den sagt nope. Men det gjorde den. Och den hade mer att ge efter varje pass. Så himla fint.

IMG_3927

Några praktiska tips, i alla fall vad gäller mig. 

  • Bra skor och även bra strumpor. De där dyra träningsstrumporna är faktiskt värda sina slantar. Skor är bra att ha några olika och byta med. Det gäller även utanför träningen. Framförallt om man har ett jobb där man står mycket.
  • Vågen är säkert peppande för någon. Dock inte för mig, hatar skitvågen. Jag har aldrig haft ett sunt förhållande till en våg. Inte för att det har varit osunt direkt, men tycker mest att man luras av den. Jag ligger oftast mellan 60-65, vart jag är känner jag på jeansen. Vi plockade dock fram vår våg som haft slut på batterier något år och jag gjorde ett försök. Elsie satt på toa bakom mig och skrattade åt min rumpa.
    Den är verkligen jäääätte stor mamma.
    Mmm
    Den liksom skumpar när du går, ba skump,skump,skump
    Mmmm, skumpar, jag fattar
    Ba skump,sku
    JAAA!
  • Det är alltid bäst att springa ute. Löpband kan vara bra att varva med, men man behöver ojämn mark och kuperade spår för bäst träning.
  • Var snäll mot dig själv med din målsättning. Sätt dem ganska lågt och var istället löjligt nöjd när du slår dem med råge.
  • Bra musik, och bra hörlurar.
  • Bra, bekväma kläder.
  • Planera in mycket belöning och saker att se fram emot. Vi har spenderat de sista vakna timmarna den här veckan med att se på House of cards med trötta ben upplagda på en hög kuddar. Och snart skall vi äta Hell-week avslutningsmiddag. Det har diskuterats mycket vad den skall vara, och det slutade i Smörrebröd.

3 thoughts on “Och så här gick Hellweek

  1. Fasen vad duktig du är – bra jobbat i veckan! Min hellweek då? Hann med fyra crossfitpass med mycket varierande träning (som alltid när det kommer till CF – jädrar vad jag älskart!!!! Är minst sagt inne i CF-sekten…). I fredags kände jag en annalkande förkylning, nös mest hela dagen, men beslutade ändå om ett CF-pass på lördag morgon. Herremingud vad slitigt det var med handstående armhävningar mot vägg, hängstyrkeryck och sedan en fin avslutning med 2×30 meter dragandes på en en 60 kilos ”släde” utomhus på asfalt, 2×30 meter farmers walk med totalt 30 kilo (eller housewife walk med matkassar som en också kan kalla det) och fem burpees på det. Och detta gjorde vi tre varv var av. I dag var kroppen slut och jag fick hoppa veckans sista träningspass.

    Är jag nöjd med veckan då? Ja, som fan. Älskar när kroppen är stark och vill jobba. Nackdelen är att musklerna från CF gör löpningen tyngre, men jaja, får väl leva med’et så att säga.

    Vad duktiga vi varit denna vecka, jädrit duktiga!

    1. OMG! Är impad av alla som tränar CF! Och visst älskar man känslan av att känna sig stark. Bra kämpat du med Lyckans!

  2. Jeansen är bra nog. Kanske ska vi akta barnen från att se mammor på vågen för ofta? Så väljer jag att göra. Vågen kom in i mitt liv först som gravid och som ammande. Nu skiter jag i den.
    Förresten det blev uteserveringar med kall god öl, snabba pister och backträning i form av barnvagnspromenader i Alperna. Verkligen ingen hell-week!
    Bra jobbade mil av dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *