Barn & kaos, Semester, Tankar kring livet med barn

Barn & uppförsbacke

Våra barn har väldigt olika inställningar till hur man hanterar uppförsbacke i livet. Motgångar av stora eller små mått. Som då även hänger tätt ihop med möjligheten att se det som finns bortanför den där backen och hitta det roliga i saker.

Inte så konstigt, barn är ganska mycket här och nu men det ena glaset är väldigt halvtomt och det andra halvfullt. Den ena väljer att det här kommer bli skit och den andra har redan börjat high fiva hur bra det blev. Så olika utgångspunkter.

Det känns som att vi jobbar mycket på att de skall förstå sin egen del i hur bra, kul något är och att det blir så mycket roligare om man fokar på de bra sakerna. Sen hur det går är skitsamma, bara vi hade kul. Samtidigt som de såklart får vara precis som de vill.

Dels är jag och Pat ganska bra på att göra tråkiga saker till, i alla fall lite mindre tråkiga och dels suger det musten ur alla om någon är på surt och tråkigt humör. Pallar ju inte att umgås med energi-tjuvar i varken vuxet eller barnsällskap.

Det enda sättet (eller ett sätt) är att peppa surpuppan över backen så att hon gång på gång får se hur kul det blir. För har man väl kommit över den så är det inte klokt hur livet leker. Toppar och dalar, aldrig något mellanting.

T. ex har vi en sjö som barnen cyklar och vi springer till. Man kan ta skogsväg eller grusväg. Det blir ca 6 km fram och tillbaka. Pest och pina på ditvägen, och himmelrike när vi kommer fram. Vi har pratat så mycket om att vi skall tälta där, och igår gjorde vi slag i saken.

Vi packade ryggsäckarna fulla med tält, sovsäck, trangia, UNO, fiskespö och ätbara mutor och vandrade på.

SÅ härligt på alla sätt! Jobbigt på alla andra sätt oxå, men att de gång på gång får smaka på att det ofta hänger ihop. Så mycket härligare om man har kämpat lite först. Och de anammar det bättre och bättre, såklart för att de blir äldre, men även för att det blir så jädra nöjda när de klarat av det.

Sen får man ha många referenser att hänvisa till. Min syster med familj (där bägge barnen är året yngre än våra) vandrar uppe i Abisko just nu. Snittar typ 9 kuperade km/dag. Det är en bra referens.

Sen får man lägga det på sin lagom nivå, men i alla fall våga utmana dem lite. Och det är verkligen inte alltid vi pallar det, men ibland är det värt det.

   

Sen att vakna upp i tält – så fint! Visserligen med en mörbultat kropp som känns 100år, den alltid bekanta liggunderlag-känslan. Men ack så fint ändå.

5 reaktioner på ”Barn & uppförsbacke

  1. ❤️ Precis så! Utmaningar och pepp och mutor och dalar och toppar! Vi har väldigt många mutor med ska tilläggas! Till oss vuxna med! 😊😘

  2. Å tack! Vi har en som också har ett topp-och-dal-humör. För mig känns det som det mest är dalar och det stjäl så mycket energi att jag vissa dagar är slut redan efter frukost (för hennes 6 åriga morgonhumör är inte att leka med). Sen har vi en 5-årig som är som ”hay-vilken härlig dag, vad ska vi hitta på idag?” Och på det följer massor av förslag.

    Så medan 6-åringen tjurar eller vrålar så high fivar 5-åringen och vår 1.5-åring kör maccarena på köksbordet.

    Livet är för stunden lite för svettigt… men idag tänker jag ta 6-åringen och åka iväg bara hon och jag. Fika och tid för att prata. Det ska ändå bli himla härligt! Och kanske får jag se dom där mungiporna lite mer uppåt än neråt.

    Tack för att du finns och allt du delat med dig kring barn! Det är skönt att veta andra som fått/får leva med lite mer livliga och viljestarka barn. För kommentar som ”oj vad livliga dom är”, ”blir dom aldrig trötta” tar jag inte som komplimanger utan mer illa dold kritik. Men ja, mina barn är Pippi Långstrump och det gör att dom kommer ha ett så mycket roligare liv än alla Annikor där ute (inget fel på annikor med visst känns det roligare att vara Pippi).

  3. Hej!
    Fint inlägg med hög igenkänningsfaktor! Jag måste tipsa om en bra bok ”Depp o pepp och den magiska tankeformeln”. Väldigt pedagogisk och tänkvärd för såväl stora som små. Har läst den för båda mina tjejer (9 och 5) och den går faktiskt hem. Även om det såklart blir pust och stön inland när jag tar fram ”vad skulle pepp ha tänkt nu”-kortet när vi brottas i en uppförsbacke. :-)
    Lycka till!
    /Anneli

  4. Hej Jennifer!
    Eller hur!!
    Jag tar Pippi framför alla Annikor alla dagar i veckan 💛Visst älskar vi att de är proppfyllda med energi, men gah vad det kör skiten ur oss. Tack för fina ord, för att du delar och kämpa på! Hoppas ni fick en fin stund tillsammans.Allt gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *