Keep them coming!

Vi förlängde vår helg lite och har varit i Älmhult och hälsat på min syster med familj. Alltid lika trevligt, gott och skönt. Fast denna gång extra mysigt för det finns en liten ny kusin som vi ännu inte hade träffat. Åh vad jag kommer sakna det här att det ploppar upp fler barn runtomkring en. Vi tycker nog själva att två känns tillräckligt men jag vill ju att det skall fortsätta fyllas på runtomkring.

Bli väckt av ett sms på natten med medelandet att någon är på väg till sjukhuset. Vara alldeles skraj ända tills det kommer något nytt livstecken som bekräftar att allt har gått bra och såklart barnens mått och vikt, av någon anledning en självklarhet? Få se första lilla skrynkliga bilden och tänka på de nyblivna föräldrarna som upplever den där omvälvande första tiden på BB och när man precis kommit hem. Det är faktiskt så himla stort, och man återupplever det lite varje gång det händer någon nära.

Det finns väl många anledningar till att föräldrar vill att alla skall skaffa barn, dels såklart för att det är jättehärligt, och dels för att vi delar mer av världen då och förstår varandra ännu bättre.

Förr i tiden, alltså innan barntiden, så kunde jag inte alls fatta den där tanken. Tyckte att alla missionerande föräldrar var ganska störiga. Varför var så många tvungna att (ofta på ett ganska klumpigt sätt) fråga ut alla icke föräldrar när det var dags? Nu förstår jag det, även om jag inte tycker att frågan skall ställas hur som helst.

På den tiden så var även nytillskott mest bara nya barn. Jättesöta och härligt att se de lyckliga föräldrarna. Nu är man så fascinerad av allt, vill veta allt och sen går det faktiskt bara inte att sluta lukta på dem. Fast härligast är nog känslan av att det har kommit en liten ny människa till ens familj. En ny karaktär som skall hitta sin plats bland alla de andra små bestämda viljorna.

Det kanske är därför jag känner att jag är så sopslut, och resten av familjen redan sover, alla de där bestämda viljorna på en och sammma plats. Så nu sova innan alla barn skall upp och svira runt, det har nämligen varit mycket av den varan det sista. Återkommer med mer matnyttigt imorgon. Tack för helgen Fredrik, Maria, Ester och Lillebror. Godnatt!

2 kommentarer

  1. Vad fint skrivet. Vi ska snart skaffa en tvåa här hemma. Sonen är 2,5. Även om jag längtar och verkligen vill ha en till så kan man känna sig lite tokig som frivilligt utsätter sig för vaknätter m.m. en gång till. Men det som är på plussidan överväger ju så mycket. Tack för en jättemysig blogg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.